Vägvisning som också mäter hur människor rör sig

Den digitala skärmen vid huvudentrén loggar varje sökning. Ni vet vilka hyresgäster besökarna letar efter, vilka tider trycket är störst och att toaletterna på plan två är det mest eftersökta målet på helgerna. Det ni inte vet är om någon faktiskt kom fram. Det är här de flesta investeringar i vägvisning stannar: skärmen svarar på frågan "var", men ingen i organisationen kan svara på "hur gick det sedan". För en centrumchef eller fastighetsägare som ska försvara nästa budgetpost är den skillnaden avgörande.

Vägvisning visar riktningen, flödesdata visar resultatet

En karta på en skärm eller i en wayfinding-app är ett löfte: följ den här linjen så kommer du fram. Men besökare följer sällan linjen. De tar rulltrappan som ligger närmast, stannar vid ett skyltfönster, vänder när korridoren ser tom ut. Den avvikelsen mellan föreslagen väg och faktisk väg är inte ett misslyckande för kartan. Den är den mest värdefulla informationen fastigheten har, förutsatt att någon mäter den.

Mätningen finns ofta redan i huset. Besöksräknare i entréer och mellan våningsplan, sensorer vid rulltrappor och i gångstråk samlar in rörelsedata dygnet runt. Problemet är att den datan ligger i tabeller i ett system, medan kartan ligger i ett annat. Två leverantörer, två inloggningar, två sanningar om samma byggnad. Argumentet för att låta vägvisning och rörelseanalys dela samma karta är därför inte tekniskt elegant utan rent praktiskt: den som fattar beslut om hyresgästmix, bemanning eller ombyggnad ska kunna se både kartan och flödet på ett ställe.

Vad som händer när inomhuskartan bär båda lagren

Vemco integrerar med Mappedin, vilket i praktiken betyder att en befintlig inomhuskarta kan ta emot trafik-, uppehålls- och beläggningsdata utan att ritas om. För en förvaltning som redan har lagt tid och pengar på kartunderlag är det en väsentlig poäng. Ovanpå den kartan lägger VemTrack det som ren räkning inte kan ge: heatmaps som visar var besökare samlas, uppehållstid per zon, flöden från zon till zon, hela besöksresor samt väg- och funnelanalys som visar hur många som startar vid entrén och hur många som når ett visst mål. Ködetektering och larm ligger i samma vy.

Det förändrar hur frågan om vägvisning ställs. I stället för "hur många sökte efter hyresgäst X" blir frågan "hur många av dem som sökte från entréskärmen befann sig i zonen utanför hyresgäst X inom tio minuter". Det första är en aktivitetssiffra. Det andra är ett mått på om fastigheten fungerar som den är tänkt. Med VemMaps går samma data att läsa per våningsplan och zon i flera lager, med export och larm, så att driftchefen inte behöver tolka kolumner utan ser mönstret direkt på planritningen.

All rörelseanalys sker anonymt. Återidentifieringen bygger på AI som känner igen rörelsemönster, inte ansikten eller personuppgifter, vilket är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna använda datan i ett köpcentrum i Sverige utan att hamna i svåra samtal med juristavdelningen.

Tre beslut som ändrar karaktär

• Placering av skärmar och skyltar. Skärmen står oftast där arkitekten tyckte den såg bra ut. Heatmaps visar var besökarna faktiskt saktar in och tittar sig omkring, och funnelanalysen visar var de tappar riktning. Det är där nästa skärm ska stå, inte vid den symmetriska mittpunkten i entréhallen.
• Hyresförhandling om "dåliga lägen". En hyresgäst i en sidokorridor hävdar att läget är dött. Zonflödet visar om det stämmer, om besökarna vänder fem meter innan eller om de passerar men inte stannar. Tre helt olika problem med tre olika lösningar, varav bara en handlar om hyran.
• Bemanning av städ, vakt och information. Beläggning per zon i realtid, kopplad till larm, gör att resurser flyttas när flödet flyttar, inte enligt ett schema som skrevs för förra årets besöksmönster.

Det som avgör om implementeringen håller

Här kommer en observation som den som faktiskt har rullat ut den här typen av system känner igen. Zonerna som ritas på kartan måste stämma överens med sensorernas faktiska täckning. Ritar man zoner utifrån hur huset ser ut på planritningen i stället för utifrån var sensorerna ser, uppstår luckor där besökare "försvinner" i en zon och "dyker upp" i nästa utan att ha passerat något däremellan. Flödesdatan ser då ut att visa teleportering, och förtroendet för hela plattformen urholkas hos dem som ska använda den. Rätt ordning är sensorplan först, zonindelning sedan, karta sist. Det låter självklart men görs ofta tvärtom, eftersom kartan är det som ledningen vill se tidigt i projektet.

Noggrannheten i själva räkningen bör också ställas som ett konkret krav. Vemco garanterar avtalsenligt minst 96 procent, och i praktiken ligger nivån typiskt på 98 till 99 procent när belysning, lokalens utformning och besökarnas beteende tillåter det. Det är siffror ni ska be att få skriftligt, inte en leverantörs allmänna uppskattning. Med sensorer från partner som Xovis, Milesight, Hikvision och AXIS går det dessutom att kombinera befintlig kamerainfrastruktur med dedikerade 3D-sensorer där precisionen behöver vara som högst, exempelvis vid rulltrappor och breda entréer.

Frågor att ställa innan ni skriver på

En utvärdering av inomhusnavigering och rörelseanalys brukar fastna i funktionslistor. Dessa frågor skär igenom dem:

• Kan vår befintliga karta användas som den är, eller måste den byggas om i leverantörens verktyg?
• Visas uppehållstid och zonflöde direkt på planritningen, eller bara i rapporter som någon måste tolka?
• Kan vi exportera data per våningsplan och zon till vårt eget BI-verktyg?
• Hur sker återidentifiering mellan sensorer, och vilken dokumentation finns för dataskyddsombudet?
• Vem ansvarar för att zonindelningen stämmer mot sensortäckningen när huset byggs om?

Den sista frågan är den som avslöjar mest. Ett köpcentrum byggs om kontinuerligt, och en plattform för digital vägvisning som inte kan följa med i den förändringen blir en dyr skärm på väggen inom två år.

Vanliga frågor

Vad bör programvara för vägvisning mäta? Utöver antalet sökningar bör den visa hur besökare faktiskt rör sig efter att de har tittat på kartan: vilka zoner de passerar, var de stannar och hur många som når målet de sökte. Uppehållstid, zonflöde och funnelanalys på samma planritning som kartan ger svar på om vägvisningen fungerar, inte bara om den används. Beläggning per zon och larm vid köbildning gör dessutom att samma data kan användas i den dagliga driften.

Har ni redan en inomhuskarta men saknar svar på om besökarna hittar fram? Kontakta Vemco Group så går vi igenom hur er befintliga karta kan bära heatmaps, uppehållstid och zonflöden, och vilken sensorplan som krävs för att zonerna ska stämma från dag ett.