Pedestrian counting för stadskärnor och gågator

En centrumförening i en svensk mellanstor stad lade förra året 1,4 miljoner kronor på julbelysning, en skridskobana och fyra lördagar med gratis parkering. När styrelsen frågade vad det gav blev svaret en känsla: "det var mer folk än vanligt". Ingen kunde säga om det var 8 procent fler eller 30, om ökningen kom från den östra eller västra entrén till gågatan, eller om besökarna faktiskt gick in i butikerna. Det är precis det tomrummet som pedestrian counting ska fylla, och det är också skälet till att allt fler fastighetsägare, kommuner och handlare nu delar på kostnaden för gemensamma mätpunkter i stadskärnan.

Gatan har ingen entré, och det ändrar allt

Den som har installerat besöksräkning i en butik eller ett köpcentrum känner igen logiken: en dörr, en sensor, en räknelinje. En gågata fungerar inte så. Människor kommer in från sidogator, från parkeringshus, från bussterminalen och från cykelbanan. De vänder halvvägs, stannar vid en uteservering och går tillbaka samma väg. Det finns ingen naturlig punkt där "besöket börjar".

Därför mäter man tvärsnitt istället för entréer. Man väljer tre till sex snitt längs stråket där flödet ska passera, och räknar i båda riktningarna. Skillnaden mellan snitten blir då lika intressant som totalen. Om 12 000 personer passerar vid Stortorget men bara 4 500 når ned till korsningen 300 meter längre bort, har ni ett konkret tal på var stråket "dör", och ett argument i diskussionen om var nästa ankarhyresgäst eller food court bör ligga.

En praktisk erfarenhet från installationer utomhus: välj aldrig ett snitt rakt framför ett busshållplatsskydd eller en populär bänk. Människor som står stilla under en sensor i tjugo minuter skapar inte falska räkningar i sig, men de skymmer flödet bakom sig och gör datan svårtolkad. Flytta snittet tio meter, så får ni ett renare mått.

Vad pedestrian counting måste klara utomhus

Inomhus är ljuset konstant och taket sitter på 3,5 meter. Utomhus har ni lågt stående vintersol som bländar sensorn klockan 14 i november, snöfall, paraplyer som ser ut som en enda stor kropp, och fasader där närmaste monteringspunkt är sex meter upp på en skyltställning. Fotgängarräkning i stadsmiljö ställer därför andra krav på hårdvaran än en butiksinstallation.

• Väderskyddade sensorer med IP-klassning för regn, snö och frost, och med räckvidd nog att täcka en bred gågata eller ett torg från en fasad eller en lyktstolpe.
• 3D- eller stereoteknik som skiljer två personer under ett paraply åt, och som inte räknar en barnvagn eller en cykel som en extra fotgängare.
• Möjlighet att markera undantagszoner, så att cykelbanan längs stråket inte blandas in i fotgängarflödet.
• Lokal buffring av data vid avbrott i 4G-uppkopplingen, som är vanligare i stadskärnor än man tror när leverantörsbilar parkerar framför antennen.

Om ni redan driver personräkning i en galleria eller flaggskeppsbutik finns ett tydligt argument för att behålla samma plattform för gatan. Vemco Groups VemCount är sensoroberoende, vilket betyder att utomhussensorer från exempelvis Xovis kan samsas med befintliga inomhussensorer från en annan tillverkare i samma rapport. Ni slipper två inloggningar och två definitioner av vad en "besökare" är.

Noggrannhet: vad ni kan kräva i avtalet

Många upphandlingar av fotgängarräkning saknar ett noggrannhetskrav, och då får man vad man får. Rimligt är att skriva in en kontraktuell miniminivå och att genomföra en manuell kontrollräkning vid driftsättning och sedan en gång per år. Vemco anger 96 procent som kontraktuellt minimum, och i praktiken ligger installationer typiskt på 98 till 99 procent när förutsättningarna i form av ljus, placering och besökarbeteende är goda. Utomhus är förutsättningarna sällan perfekta hela året, så räkna med att vinterhalvåret kan ligga närmare miniminivån än sommaren. Det viktiga är att ni vet när det händer.

Det är här sensorövervakningen gör skillnad för en IT-chef. En sensor på en fasad som tappar ström när fastighetsägaren byter elcentral, eller som vrids tre grader av en snöskottare, ger inte ett felmeddelande i sig. Den ger bara färre räkningar, som i en månadsrapport ser ut som ett tapp i besöksflödet. VemCount flaggar avvikelser i sensorhälsa innan datan hamnar i en rapport, så att ni inte sitter i ett styrelsemöte och förklarar ett "besökstapp" som egentligen var ett tekniskt fel.

Från flöde till beslut om hyror, öppettider och bemanning

Ett tal på hur många som passerar är startpunkten, inte målet. Värdet uppstår när flödet ställs mot något annat.

• Hyresförhandling. En fastighetsägare med fem år av timdata från gatan utanför har ett helt annat förhandlingsläge än en som hänvisar till "A-läge". Lokaler vid ett snitt med 9 000 passager per dag kan prissättas annorlunda än lokaler vid ett snitt med 3 000, och hyresgästen kan kontrollera siffran själv.
• Butikens konvertering. När gatuflödet kopplas till butikens egen entréräkning och kassadata uppstår två kvoter: hur stor andel av dem som passerar som går in, och hur stor andel av dem som går in som köper. En butik med 2 procent infångning från gatan men 35 procent köpkonvertering har ett skyltfönsterproblem, inte ett säljproblem.
• Öppettider. Om flödet på torsdagar efter 18 är 40 procent av lördagens topp men butikerna stänger 18, finns antingen en missad affär eller en förklaring till varför kvällsflödet går till restaurangerna i grannkvarteret.
• Evenemang. Jämför veckan med skridskobanan mot samma vecka föregående år, justerat för väder och lönehelg. Då blir julsatsningen ett tal och inte en känsla.

För den som förvaltar både en galleria och gatuplanet runt den blir sambandet ännu tydligare. Om flödet på gågatan ökar 12 procent men entréerna till gallerian ligger platt, läcker stråket förbi er. Det är en annan åtgärd än om båda ökar lika mycket.

Vem äger datan, och vem betalar

Den vanligaste orsaken till att projekt med flödesmätning i stadskärnor fastnar är inte tekniken utan ägarskapet. Kommunen vill ha underlag för stadsplanering, fastighetsägarna vill ha hyresargument, handlarna vill ha jämförelsetal. En fungerande modell är att centrumföreningen eller ett samverkansbolag står som avtalspart och datakontrollant, att kostnaden fördelas per fastighet efter fasadmeter mot stråket, och att alla parter får tillgång till samma dashboard men med olika behörighet. Sensorerna i sig lagrar inga bilder eller personuppgifter, bara räknehändelser, vilket förenklar dataskyddsbedömningen avsevärt jämfört med kameraövervakning. Ta ändå fram en kort konsekvensbedömning tidigt; det tar en vecka och sparar tre månaders diskussion.

Välj också en plattform där datan kan exporteras till ert eget BI-verktyg. Fastighetsägaren vill se flödet bredvid hyresintäkt per kvadratmeter, kommunen bredvid parkeringsbeläggning, handlaren bredvid kassadata. Ingen av dem vill göra det i leverantörens gränssnitt.

Vanliga frågor

Hur räknas fotgängartrafik? Vanligast i dag är 3D-sensorer monterade på fasader, lyktstolpar eller skyltställningar som registrerar varje person som passerar en virtuell linje, i båda riktningarna, utan att lagra bilder. Räkningarna skickas till en molnplattform som sammanställer dem per snitt, timme och riktning och kan korsa dem med butiksdata och väder. Äldre metoder som manuell räkning eller mobildata används fortfarande, men ger antingen stickprov eller uppskattningar snarare än faktiska passager.

Planerar ni mätpunkter längs en gågata, ett torg eller stråket runt er galleria? Vemco Group hjälper er välja snitt, väderskyddade sensorer och en rapportstruktur som fastighetsägare, handlare och kommun kan dela på. Hör av er via vemcogroup.com/contact-us så går vi igenom ert stråk tillsammans.